Veckovila

Veckovila ska så långt möjligt förläggas till veckoslut. Anställd som i samband med veckoslut erhåller minst 36 timmars sammanhängande ledighet ska anses ha erhållit veckovila oavsett när under veckoslutet ledigheten är förlagd.

Om den anställde genom beredskap eller övertid inte får 36 timmar sammanhängande vila under veckoslutet kan vilan skjutas till någon annan dag under sjudygnsperioden. Sjudygnsperioden räknas från 36 timmar innan ordinarie arbetspassets början på måndag morgon och 7 dygn framåt om inte annan överenskommelse träffats. Normalt sett innebär det att sjudygnsperioden är lördag 18 eller 19 till nästkommande lördag 18 eller 19. Lokal överenskommelse kan också träffas om att frilägga måndagen i perioden efter istället för att möjliggöra för 36 timmar veckovila inom sjudygnsperioden.

Om arbetsgivaren måste lägga ut ledighet för att möjliggöra veckovila ska arbetstagaren inte erhålla ett inkomstbortfall.

Eftersom de kontinuerliga skiften inte innehåller en naturlig och regelbunden ledighet på helger är en förutsättning för att en sammanhängande ledighet om minst 36 timmar ska kunna beräknas per sjudygnsperiod att en fast indelning görs av perioderna. En sådan fast gräns för veckoviloberäkningen ska fastställas lokalt och den ska sedan följas utan undantag. Det är inte nödvändigt att gränsen läggs fast till skiftveckans slut utan den kan placeras ut vid ett optimalt läge från skiftschema- och veckovilosynpunkt.

När en sjudygnsperiod fastslagits ska arbetstagaren erhålla 36 timmar veckovila i varje period. Det finns inga möjligheter till undantag.