Rast
Med rast menas ett längre avbrott, exempelvis en lunchrast. Vid rast är arbetaren inte skyldig att vara kvar på arbetsstället. Rasttiden räknas inte in i arbetstiden.
Rasterna ska förläggas så att arbetstagarna inte arbetar mer än fem till i en följd utan rast. När rasterna längd, antal och förläggning bestäms ska hänsyn tas till de arbetsförhållanden som råder på arbetsplatsen.
Observera att om arbetstiden förläggs ensidigt av arbetsgivaren inom stupstockarna finns det för vissa driftformer regler om rasternas längd. Läs mer under rubriken ”Stupstockar” här.
Måltidsuppehåll
Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll. Detta får ske när arbetet eller arbetsförhållandena gör detta nödvändigt, t.ex. om arbetet inte kan avbrytas. Måltidsuppehåll räknas till skillnad från raster in i arbetstiden och lön betalas därför för denna tid.
Paus
Paus räknas såsom arbetad tid och det är därför viktigt att skilja på rast och paus. Bakom pausbestämmelsen ligger tanken att man bör sträva efter att organisera arbetet så att arbetare har ett rimligt mått av frihet att göra uppehåll i arbetet när denne fysiskt eller psykiskt känner behov därav. Normalt är arbetsförhållandena sådana att tjänstemän utöver raster kan få erforderliga pauser i arbetet utan att produktionen störs.
På vissa arbetsplatser, med t.ex. hårt bundna arbetsuppgifter, kan det vara nödvändigt att i förväg i ett arbetstidsschema lägga in arbetspauser.
Det går inte att generellt besvara frågan om pausernas längd. På vissa ställen, t.ex. varma arbetsplatser och arbetsplatser med tungt eller ensidigt arbete, är behovet av återkommande pauser uppenbart, medan på andra arbetsplatser kan behovet av tillfällig avkoppling genom kortare avbrott i arbetet tillgodoses på ett naturligt sätt genom arbetets organisation.