Visselblåsarlagen

Uppdaterad 15 oktober 2021

En visselblåsare är en person som slår larm om missförhållanden, ofta på den egna arbetsplatsen.

Under år 2019 antog EU ett nytt direktiv om ett utvidgat och förstärkt skydd för visselblåsare, det s.k. ”Visselblåsardirektivet”. Det bakomliggande syftet med direktivet är att EU vill att kontrollen av att unionsrätten efterlevs, förstärks på vissa särskilda områden, t.ex. på dataskyddsområdet (GDPR), inom offentlig upphandling, avseende finansiella tjänster och penningtvätt, produkt- och transportsäkerhet, hälsa samt konsumenträtt. Detta ska ske genom att visselblåsare, personer som rapporterar om missförhållanden inom dessa områden, får ett skydd mot repressalier, dvs. ett skydd mot att bli utsatta för någon form av bestraffning eller dålig behandling, som en reaktion på att man har rapporterat om ett missförhållande.

Ett EU-direktiv sätter upp vilka mål som medlemsländerna ska uppnå med ett visst regelverk. Medlemsländerna får inom vissa givna ramar dock själva bestämma hur det ska gå till. Visselblåsardirektivet har därför lett till att en ny svensk lag, lag om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, har beslutats av riksdagen den 29 september 2021. Lagen träder i kraft den 17 december 2021 och ersätter då den tidigare lagen om visselblåsning, lag om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden.

För enkelhetens skull kommer den nya lagen fortsättningsvis att kallas ”nya visselblåsarlagen” eller bara “visselblåsarlagen” och lagen som gäller fram till den 17 december 2021 kallas ”gamla visselblåsarlagen”.

Huvudsyftet med den nya visselblåsarlagen är att ge ett förstärkt skydd till visselblåsare på flera olika sätt och att det ska bli säkrare, tryggare och enklare för en större krets personer att rapportera om missförhållanden i arbetsrelaterade sammanhang. Lagen ska ge skydd för personer som i ett arbetsrelaterat sammanhang har fått del av eller inhämtat information om missförhållanden och rapporterar om dem. Det krävs att informationen om missförhållandet antingen är av sådant slag att det finns ett allmänintresse av att det kommer fram eller att det rör sig om en överträdelse av unionsrätten. För att bevaka överträdelser av unionsrätten kräver lagen att ett antal s.k. behöriga myndigheter inrättar externa rapporteringskanaler. Vilka myndigheter som kommer att vara behöriga myndigheter ska anges i kompletterande bestämmelser till visselblåsarlagen.

I korthet innebär den nya visselblåsarlagen att fler personkategorier kommer att omfattas av skydd mot repressalier och andra åtgärder vid rapportering om missförhållanden samt att arbetsgivare med fler än 50 anställda kommer vara skyldiga att inrätta s.k. interna rapporteringssystem, dvs. interna visselblåsarsystem. En annan viktig förändring är att verksamheter som har fler än 249 anställda inte längre kommer att kunna dela interna rapporteringskanaler med andra företag, t.ex. inom en koncern.

På den här sidan kan du läsa om vad den nya visselblåsarlagen innebär och hur din organisation kan göra för att anpassa sig efter de nya reglerna.

Viktiga definitioner i den nya visselblåsarlagen

Följande definitioner som återfinns i den nya visselblåsarlagen är viktiga att känna till och underlättar förståelsen för lagens regler och svaren på frågorna nedan.

Rapport eller rapporteringMuntligt eller skriftligt lämnande av information om missförhållanden genom intern rapportering, extern rapportering eller offentliggörande.
Rapporterande personDen som i ett arbetsrelaterat sammanhang har fått del av eller inhämtat information om missförhållanden och rapporterar den och som tillhör någon eller några av de i lagen skyddade personkategorierna.
VerksamhetsutövareMed verksamhet avses arbetsrelaterad verksamhet. Därmed utesluts privata aktiviteter.
Med verksamhet avses både näringsverksamhet och annan verksamhet, t.ex. ideell verksamhet.

I privat sektor avses med verksamhetsutövare varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet. En fysisk person som driver verksamhet kan t.ex. vara en enskild näringsidkare.

Samtliga juridiska personer i privat sektor omfattas, t.ex. aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar, ideella föreningar, registrerade trossamfund, bostadsrättsföreningar, stiftelser, Europabolag, Europakooperativ, arbetslöshetskassor, dödsbon och konkursbon.
UppföljningsärendeEtt uppföljningsärende som består i att:

a) via en intern rapporteringskanal ta emot en rapport och ha kontakt med den rapporterande personen;
b) vidta åtgärder för att bedöma riktigheten i de påståenden som framställs i rapporten;
c) överlämna uppgifter om de utredda påståendena för fortsatta åtgärder; och
d) lämna återkoppling om uppföljningen till den rapporterande personen.

Vilka kategorier av personer kommer att omfattas av den nya visselblåsarlagen?

En person som skyddas mot repressalier vid rapportering av missförhållanden enligt den nya visselblåsarlagen kallas för ”rapporterande person”.

Den gamla visselblåsarlagen innebar att anställda och inhyrd arbetskraft under vissa förhållanden skyddades mot repressalier när de slog larm om missförhållanden på arbetsplatser. I den nya visselblåsarlagen är kretsen personer som skyddas mot bl.a. repressalier vid rapportering större. Kretsen av rapporterande personer som skyddas i den nya visselblåsarlagen omfattar, utöver anställda, även:

– arbetssökande,
– praktikanter,
– volontärer,
– konsulter och andra uppdragstagare samt egenföretagare,
– personer som ingår i arbetsgivarens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan (till exempel styrelseledamöter), och
aktieägare, om dessa är verksamma i verksamheten.

Under vissa förhållanden kan även anhöriga och kollegor till den rapporterande personen samt juridiska personer (t.ex. aktiebolag) med anknytning till den rapporterande personen omfattas av den nya visselblåsarlagens skydd.

Skydd ges också till personer innan de har börjat arbeta hos en arbetsgivare och efter att anställningen har upphört under förutsättning att personen fått information om missförhållandena under anställningstiden eller den period som personen var sysselsatt i verksamheten.

Vad kan man rapportera om enligt den nya visselblåsarlagen?

Den gamla visselblåsarlagen gav en rapporterande person, till exempel en anställd, ett skydd mot repressalier när denne slog larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet. Med begreppet ”allvarliga missförhållanden” avsågs i princip sådana ageranden som utgjorde brott med fängelse i straffskalan eller jämförliga missförhållanden.

Den nya visselblåsarlagen omfattar istället rapportering i ett arbetsrelaterat sammanhang av missförhållanden där det finns ett allmänintresse av att missförhållandena kommer fram eller sådana missförhållanden som rör överträdelser av EU-rätten. Som exempel nämns t.ex. rapportering som visar att en produkt som finns på marknaden kan vara farlig eller att en organisation slösar med skattemedel.

Att definitionen ändras från ”allvarliga missförhållanden” till ”missförhållanden där det finns ett allmänintresse av att missförhållandena kommer fram” bör enligt den svenska lagstiftaren dock inte leda till någon tydlig förändring av rättsläget. Oftast finns ett allmänintresse av att missförhållanden rapporteras om förhållandena är allvarliga. Begreppet i den nya visselblåsarlagen kommer således förmodligen tolkas på ungefär samma sätt som i den gamla visselblåsarlagen.

Vad avses med begreppet ”arbetsrelaterat sammanhang”?
Med arbetsrelaterat sammanhang avses en persons nuvarande eller tidigare arbete i privat eller offentlig verksamhet, i vilket personen kan eller har kunnat förvärva information om missförhållanden och utsättas för repressalier om informationen rapporteras.

Lagen gäller alltså inte vid rapportering utanför ett arbetsrelaterat sammanhang, t.ex. vid rapportering av information som någon har fått del av i egenskap av kund.

Hur ska begreppet ”allmänintresse” förstås?
Utgångspunkten för att lagens skydd ska bli tillämpligt för den som rapporterar om ett missförhållande är att missförhållandet angår en vidare krets av personer som kan betecknas som allmänheten. Missförhållandet ska med andra ord, som regel, vara av betydelse för samhället i stort.

Skydd finns därför, som regel, vid larm om missförhållanden inom områden som exempelvis offentlig upphandling, förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism, produktsäkerhet och produktöverensstämmelse, miljöskydd, konsumentskydd samt skydd för privatlivet och personuppgifter inklusive säkerhet i nätverks- och informationssystem. Inom dessa områden har allmänheten som regel ett intresse av att missförhållandena avhjälps eller ett intresse av att kunna vidta åtgärder för att skydda sig själva, t.ex. mot hälsofarlig verksamhet eller missbruk av personuppgifter.

Även överträdelser av interna regler och principer i ett företag kan under vissa omständigheter utgöra ett missförhållande. Ett allmänt missnöje avseende hur verksamheten bedrivs eller konflikter mellan arbetstagare utgör däremot inte ett missförhållande i denna mening. Det ska också finnas ett legitimt intresse av att informationen kommer företaget eller en myndighet till del genom rapportering så att den som bedriver verksamheten kan vidta åtgärder. Allmän nyfikenhet från utomstående kan inte anses vara ett sådant intresse.

Som huvudregel omfattar skyddet inte rapporter om personliga missförhållanden som uteslutande påverkar den rapporterande personen, till exempel en anställd. Konflikter och tvister på arbetsplatsen omfattas alltså som huvudregel inte av lagstiftningen om visselblåsning, utan får istället hanteras genom det arbetsrättsliga regelverket. Likaså omfattas som huvudregel inte heller missförhållanden av arbetsmiljökaraktär. Sådana missförhållandens får istället hanteras genom det arbetsmiljörättsliga regelverket.

Rapportering som enbart rör den rapporterande personens egna arbets- eller anställningsförhållanden är i regel således inte av allmänintresse, annat än om det rör sig om sådant som är helt oacceptabelt utifrån ett bredare samhällsperspektiv. Som exempel nämns att en person arbetar under slavliknande förhållanden eller är föremål för människohandel. Om det rör sig om ett missförhållande som är så pass allvarligt bör det anses vara av allmänintresse att det kommer fram, trots att det endast berör den rapporterande personen. Likaså skulle man kunna tänka sig att mycket allvarliga brister avseende säkerhet och arbetsmiljö på ett företag skulle kunna anses vara av allmänintresse, trots att endast berör den rapporterande personen och dennes kollegor.

Vad består skyddet av?

Skyddet i den nya visselblåsarlagen består av två delar: ansvarsfrihet för brott mot tystnadsplikt samt förbud mot hindrande åtgärder och repressalier. Därutöver har den eller de person som hanterar ett uppföljningsärende enligt lagen tystnadsplikt avseende den rapporterande personens identitet. Läs mer om detta skydd under frågan “Vad gäller avseende tystnadsplikt för den som hanterar ett uppföljningsärende för verksamhetsutövarens, t.ex. en arbetsgivares, räkning?”

Ansvarsfrihet
Ansvarsfriheten för brott mot tystnadsplikt gäller både vid brott mot avtalad tystnadsplikt, såsom ett sekretssavtal, och lagstadgad tystnadsplikt, dock inte brott mot kvalificerad tystnadsplikt. Läs mer om detta under frågan ”Omfattas man av skyddet i den nya visselblåsarlagen om man bryter mot tystnadsplikt när man rapporterar eller kan sådana brott mot tystnadsplikt innebära konsekvenser för den anställde?”

Hindrande åtgärder och repressalier
En verksamhetsutövare, t.ex. en arbetsgivare, får inte hindra, eller försöka hindra, den rapporterande personen från att slå larm. Sådant hindrande kan t.ex. bestå av hot om bestraffning eller försvårande av rapportering.

Dessutom är den rapporterande personen skyddad mot repressalier. Vad som utgör en repressalie framgår inte uttryckligen av den nya visselblåsarlagen. Begreppet återfinns dock i annan lagstiftning, t.ex. diskrimineringslagen, och avser att någon blir utsatt för någon form av bestraffning eller dålig behandling som en reaktion på att denne har påtalat eller anmält diskriminering. Motsvarande betydelse har begreppet i den nya visselblåsarlagen, dvs. att en rapporterande person blir utsatt för någon form av bestraffning eller dålig behandling som en reaktion på att denne har rapporterat om ett missförhållande. En repressalie kan till exempel avse arbetsrättsliga åtgärder såsom avskedande eller uppsägning men också förändrade arbetsuppgifter, utebliven befordran eller utebliven löneökning. Även kränkningar, tillmälen, hot, trakasserier, ryktesspridning eller dåliga vitsord kan utgöra repressalier. För rapporterande personer som inte är anställda kan repressalier till exempel utgöras av uteblivna anställningar eller att en tidsbegränsad anställning inte förlängs, dåliga vitsord, hot och trakasserier.

Även personer som bistår den rapporterande personen vid rapportering, exempelvis fackligt förtroendevalda, skyddsombud, anhöriga eller kollegor, ska vara skyddade mot repressalier. Repressalieförbudet gäller också om den rapporterande personen vänder sig till sitt fackförbund för att samråda avseende rapportering. Arbetsgivaren får inte heller försöka hindra sådant samråd.

I vilka situationer är den rapporterande personen skyddad?

För att den rapporterande personen ska vara skyddad mot repressalier ska den rapporterande personen ha fått kännedom om missförhållandet i en verksamhet där personen i fråga är, har varit eller kan komma att bli verksam, t.ex. som anställd eller praktikant.

Det är tillräckligt att missförhållandet högst sannolikt kommer att uppstå i verksamheten. Det krävs alltså inte att missförhållandet redan har inträffat när rapporteringen sker. Det är också tillräckligt att den rapporterande personen är eller har varit i kontakt med den verksamhet som rapporteringen avser, t.ex. kan en anställd som varit utlånad till en annan del av arbetsgivarens verksamhet rapportera om ett misstänkt missförhållande i den delen av verksamheten, även om den anställde normalt utför arbete i någon annan del av verksamheten.

Den rapporterande personen ska, vid tidpunkten för rapporteringen, ha skälig anledning att anta att informationen om missförhållandet var sann. Det innebär att den rapporterande personen inte måste vara helt säker, men det krävs ett visst mått av kunskapsunderlag som talar för att det förhåller sig på det sättet som den anställde tror. Den nya visselblåsarlagen skyddar på så sätt inte rapportering av medvetet falsk information.

Skyddet gäller också när rapporteringen avser verksamhetsutövarens företagshemligheter. Rätten att rapportera om missförhållanden innebär dock inte en rätt att också avslöja och lämna ut handlingar.

För att erhålla skydd ska rapportering också ske på visst sätt, internt, externt eller genom offentliggörande. Läs mer om detta under avsnittet ”Intern rapportering, extern rapportering och offentliggörande”.

Vad händer om en visselblåsare (rapporterande person) larmar om något som inte är ett missförhållande? Omfattas den rapporterande personen ändå av skyddet i den nya visselblåsarlagen?

Det är möjligt att omfattas av skyddet i den nya visselblåsarlagen, även om en rapporterande person, t.ex. en anställd eller tidigare anställd, har lämnat information som senare visar sig vara felaktig. Detta gäller dock under förutsättning att larmet skett av misstag. För att omfattas av skyddet krävs att den som visselblåser vid tidpunkten för rapporteringen hade skälig anledning att anta att den information som rapporterades var sann. Personer som avsiktligt och medvetet rapporterar felaktig eller vilseledande information skyddas inte.

Omfattas man av skyddet i den nya visselblåsarlagen om man bryter mot tystnadsplikt när man rapporterar eller kan sådana brott mot tystnadsplikt innebära konsekvenser för den anställde?

Ja, en rapporterande person omfattas som huvudregel av skyddet i lagen och får inte göras ansvarig för att ha brutit mot tystnadsplikt, under förutsättning att denne hade skälig anledning att anta att rapporteringen av informationen var nödvändig för att avslöja det missförhållande som rapporterats. Med tystnadsplikt avses tystnadsplikt i lag men också tystnadsplikt som är reglerad i avtal, t.ex. ett anställningsavtal, eller som följer av ett beslut som arbetsgivaren meddelat med stöd av sin arbetsledningsrätt.

Det är vanligt förekommande att arbetsgivare skriver avtal om tystnadsplikt och sekretess med såväl anställda som externa konsulter. En rapporterande person får dock inte hållas ansvarig för brott mot sekretess eller tystnadsplikt när denne rapporterar om ett missförhållande. Sammantaget innebär detta att en verksamhetsutövare, som huvudregel, inte kan vidta åtgärder eller kräva skadestånd för att en rapporterande person brutit mot sitt åtagande om sekretess eller tystnadsplikt när denne rapporterar enligt visselblåsarlagen. Detta gäller även om rapporteringen innebär ett röjande av verksamhetsutövarens, t.ex. arbetsgivarens, företagshemligheter.

Undantag från ansvarsfrihet gäller vid s.k. kvalificerad tystnadsplikt, som till exempel finns reglerad i lag för vissa specifika yrkesgrupper. Sådan tystnadsplikt får en rapporterande person inte bryta mot. Undantag från ansvarsfrihet gäller också om rapporteringen kunde ha skett med tillräcklig klarhet utan att bryta mot tystnadsplikten och den rapporterande personen inte hade några rimliga skäl för att ändå rapportera informationen. I ett sådant fall gäller inte ansvarsfrihet enligt lagen, vilket innebär att den anställde i ett sådant fall skulle kunna drabbas av arbetsrättsliga konsekvenser.

Ansvarsfrihet enligt lagen ger inte heller den rapporterande personen rätt att lämna ut handlingar.

Omfattas man av skyddet i den nya lagen om man begår brott när man inhämtar information för att kunna avslöja missförhållanden?

Nej. Av den nya visselblåsarlagen framgår att det görs undantag från ansvarsfriheten vid inhämtande av information, om den rapporterande personen genom inhämtandet gör sig skyldig till brott. Brott som typiskt sett kan begås vid inhämtande av sådan information är stöld, olaga intrång, dataintrång, spioneri eller obehörig befattning med hemlig uppgift.

I en tvist där fråga om ansvarsfrihet enligt lagen aktualiseras, har arbetsgivaren bevisbördan för att den rapporterande personen har begått ett brott genom inhämtandet av informationen. Beviskravet är detsamma som tillämpas när det i en uppsägnings- eller avskedandetvist uppkommer fråga om arbetstagaren gjort sig skyldig till brott. Beviskravet är således lika högt som det beviskrav som skulle ställas i motsvarande rättegång om brottet.